Du kommer in genom familjepassionens stängda öga genom en skakning i stålgardinens insegel bäst vi stänger boken nu innan de religiösa kommer med sina blödande saxar blanka dogmer vapen av fattigdom vapen av barnatro bäst vi stänger ögonen nu innan fanatikerna frälser oss med sin genetiska tro innan grå gravar stenats bakom bomullsfabrikanternas hud

Det räcker med ”avstånd” som svepskäl till hundertwassers fängelser
Dina skärsår har du gömt i legenden om psyche med sammet runt taggtråden
Sen drack du upp min whisky städade skåpet med gudens dagböcker och att lämna mig är tydligen din huvudsakliga sysselsättning

Vi lägger oss ned här bland liarna sågarna äpplena lökarna sluter Italien om oss sänker blytankarna omsorgsfullt och tar farväl av farvälen

Jag har alltid levat instängd i fyra rum och haft en säng och en bok i varje rum – en bok handlade om sanningen om mordet på kristus (det var inte judarna det var romarna) en annan var kants prolegomena som föregår kritiken av det rena förnuftet – den tredje var nelson ahlgrens det gryr ingen morgon och till sist var där en liten svart bok om spanien på 300-talet e Kr – när jag ligger ned för att läsa – det spelar ingen roll i vilket rum – anar jag alltid bruno k öijer stående vid fotändan hand i hand med ett självlysande barn

Medan jag skriver den här dikten gråter jag