du strök under samma mening om och om igen
det stod något om Richard Wright och dom svartas kamp
inte för att du var besatt av innehållet i texten utan snarare som om själva bokstäverna förhäxade dig

jag stod på berget och människorna i dalen skrek

”vi är dom”

vilka? tänkte jag
jag är det Andra Folket som förde undan resterna från vulkanen
sakta

jag gav henne ett språk som hon förstod
det var fyllt av blod
levande
fyllt av blod

vi räknade stenar som misslyckanden
Rom hade tömts på fascister

vad är det som skakar tågen
är det rälsen?
eller är det din andning?

jag förstår inte fler språk nu utan mer
blod i munnen

är detta en VACKER VÄRLD?
du strök undan en lock från dina ögon
jag älskar dig när du gör så
jag hatar dig när du gör så