Det gick en ängel genom huset,
den stängde fönster, låste dörren,
släckte ljuset ,
den stoppade om, strök barnens panna.

Den ängeln var min mamma

I alla år hon stod oss bi.
Vi tänkte aldrig att hon hade ett eget liv.

Hon tände alltid ett ljus på bordet
Vi skrattade, pratade, glammade,
hon tog sällan ordet.
På alla foton stod hon alltid en smula bredvid
blygt leende med huvudet på sned.

Hon kunde så mycket, jag vet inte hur.
Visste allt om blommor och fåglar,
laga mat, baka kakor och tårtor
ömmade för djur och natur.

Hon var så rädd att synas,
i skuggan trivdes hon bra.
På Talludden var hon sig själv,
där levde hon upp, var lycklig och glad.
Stora fester, många gäster
När familjen samlades var allt bra.

Hon var så söt, den blondaste man kan se.
Friska färger, den typiska svenska kvinnan,
rosig och varm, rund kvinnobarm,
ett ideal som håller på att försvinna

Duktig, präktig och ren, hela familjen.

Hon vinkade alltid i fönstret när man åkte iväg
Mötte i dörren, välkommen hem…

Idag är jag vuxen och stor
och jag fortsätter göra precis som min mor.

…och på kvällen när jag lagt mig till sängs
så hör jag ofta en dörr som stängs,
känner en fjäderlätt smekning över min panna,
jag stoppas om…

Är det du mamma?

Hon hette Maja.