Jag håller mitt liv som ett nystan i min hand
och konstaterar - det är allt väldigt färggrannt!

Röda trådar där jag levt med glädje, liv och kraft
- orkat allt,
dansat högklackat på tillvarons balgolv
lycklig, segerviss - tills klockan slagit tolv.

Blå är hoppets och längtans starka tråd
den är inblandad överallt och på måfå
ibland med gult
som solens ljus
som månens bleka glans
över min värld i älvedans.

Svarta sträckor av sorg och saknad
där jag inte levt alls
där livet bara varit tomt och kallt.

Vita då segerns rus förvandlats till intet
med en tråd ack så nött och sliten
att det ibland blivit som en knut
slut
och på vissa ställen har den blivit förstärkt
av vänner som märkt
hur skör tråden är
och lagt in lite grönt som bär
lite här och där.

Grönt som harmoni och frid
grönt som grönan äng i midsommartid...

Jag är glad åt mitt nystans alla färger
för dom berättar och säger
att jag levt mitt liv så gott jag kunnat
det är kanske få förunnat
att ha levt så rikt som jag.

Vad jag känner tacksamhet idag!!