Livet bänder, käkar till bristningsgränsen
smaken utav avföring, långt ner i svaljet
när existensens näve rör om i mellangärde.
Viljan att kräkas, börja om från början
skriker – SNÄLLA, VA FAN ÄR DET SOM HÄNDER!?

”Mina” tungans sträva väsning, biter hårt
tar tag i den vilja som väljer, rätten att vara
strupe exploderar, why did you give me poo instead of leamons världen består utav tårar
kämpar för att andas, lungor som drunkar
hålls under ytan – utav ett löfte som brast

klöv ytan.