Först hav
Skummande rasande yta
Piskande skyfall, mörker därav
Hav skapar rovdjur, vill ryta

Senare ljusglimt, ensamt från fyr
Välkommet lockande sken
Skenet från utposten mörkret skyr
Skyddar mot fällor av sten

Karga klippor, brant mot havet
Havet som slipat dess rot
Lapande envist, söker det navet
av vad som är bergets fot

Där farled, se oss!
Trygg mellan prick och grynna
Skuta får frid, ihoprullad tross
Skyddande klippor begynna

Stolta små enbuskar växa där ur
Saknar jordmån, en biter sig fast
Där uppe ett täcke av tall och fur
Beskådad från fören av märsgast!

Så söker vi oss fram mellan kobbar och skär
Stenstränder möta oss vänligt
Trygg hand för oss utan besvär
mot vikar och vatten mer tjänligt

Och så längre in, stillhet och frid
Havet ger sig mot skyddad vik
Visar sig i sin finaste svid
Se på mig nu, jag är konungalik!

Klippor blir kobbar blir sandstrand
Här hör vi barnaskratten
Små fötter ger fotspår i finaste sand
Sandslott slits lätt utav vatten

Och så lägger vi till vid bryggans famn
Vi dukar vårt midsommarbord
Ljuset dalar i den skönaste hamn
Den skönaste famn på vår jord