Lagår´n frusen, tömd på liv
Ingen bryter tjälad äng
Kylan vilar i uppgivna kliv
Biter, som lus i drängs säng

Korpen flaxar över dessa dagar
Stör, hånar drängens slit
Nöjd över folkets tomma magar
Pockar och lockar med den lömskes flit

Drängens pojk travar sten
Den frusna marken dem tvingar
Korpen väntar på rimfrostgren
som en ängel med svarta vingar

Vakar över männens tvivel
som plågar dem så hårt
Som spån efter bondens hyvel
Lätt att brännas, tändas inte svårt

I ögonen en falnande glöd
drängs brinnande härd tagit slut
"Är livet bara färd mot död?
Finns där någon annan väg ut?"

Den svarta fågeln styr dem nu
Så lätta att vilseleda
"Kom med mig, pojken och du,
nu blir det ordning och reda"

"Jag visar er en ny värld
där ni kan leva som kungar!
Så följ med mig på min vackra färd
dit, där ni kan mätta era ungar"

Korpen drev dem rakt mot stupet!
"Se där är rätta vägen ut"
De hoppade, glada, rakt ned i djupet
Omedvetna om att allt var slut

Korpen nöjd, han flög tillbaka
Svartsynt, klar, kall och hård.
"De dödens lie har fått smaka,
och jag med det fått egen gård"