Lördag morgon. Gör det ensam denna gång. Då är det creepy att få besök. Det var fantastiskt igår att vara på plats och få allt serverat. På fredagen, de många önskemålen om samma texter, klassiker har fortsatt. Pollyannas väninna visade boob på nattklubb, härliga minnen. När man fick vara med henne men inte nämna hennes namn. Explosiva energierna hon och jag kokade ihop, förhalningstekniken för att få det att pågå längre. När hon sade, gör det inte så långsamt, men det var också menat att ske i staden.

Förstås blev man krigstrött, medtagen, och undrade hur livet kan förändras igen. Det hade stannat upp. Vid barnvagnen, gjorde hon utfall för att roa sin son. Barnets far, bland alla barnmatsburkar, plågades av att jämt och ständigt vara hungrig. Vilken är din favoritfilm av honom? Två år av nervpärs. En vägg skiljde dem åt. Oväsen. Allt mer pressad kunde hon trappa ner sin verksamhet. Två modeller, en frisör. Portad ett år. Han som sade att någon hade spetsat hans drink.

Hans glas stod överallt, det var en glas-stank.

Kanske behövde hon vara ensam.

Drömdecennium.

Vilar sin röst, hittar en bättre person. Hennes pojkvän, som inte var trygg, går bort medan programmet pågår. Man hör, som om man var utanför hallen. Jag förstår vad det här kommer att leda till. Lugnet i en säng, del av ett tryggare skåp, ett hus, ett tak, ett hem om du så vill.

Nu slutade hon med att sjunga på ett tag.