Känslan svider, gnager och förstör
osäkerheten, i andetaget
som flämtar

Jag gömmer mina tårar

Gräver gropar, en tunnel i mörkret
utan ljus, blir inte fri från smärtan
Det var någon annan som rev sönder sulan
på hennes trettiotvå åriga skor

bakom knutna nävar

Väntar med öppna armar, på soluppgången
som aldrig sjöng, mitt namn
i den gryning hon en gång, blev lovad