Rädsla för att glömma det viktiga

Rädsla för att glömma hur jag blev jag

En vandring bort med Orientexpress

Jag letade efter djävulens dotter

I ett hörn på nån hotellbar,

fann mig själv på knä,

framför hon med helvetesröda läppar

Det är sent,

kanske försent att fråga hennes pappa om lov nu

Ett förlångt hårstrå på min kudde

Som en tystnad från kvällen innan

Jag bar övertygande ord,

vägda på champagnetunga.

Det låter som en skröna alltihop

Är det sant?

Kanske är det sant, bara inte min sanning

Guidad av en gudlös kapten

Alla dar i dessa asfaltslabyrinter

Jag drömde i silverneon,

jag hörde dina voodooklockor slå.

På svartblå nattpromenader,

blev jag inte skyldig till någonting

Mitt brott är ett annat

Kanske bara en synd, lätt att förbigå

Det börjar alltid i det svarta

Fortsätter mot det något mörkare

Det är då jag vill vara din hand,

som på ett nedsläckt nattåg genom Norrland igen

Men jag ser ansiktet försvinna i natten,

och jag känner ingenting

Och är det mot mitt hjärta du slår,

är det bara revbenen som krossas