en ensam ton ur flyktingbåten spelar
ur nyss infärgad grund ett stråk som delar
det har en stämma ifrån havets botten
ett strå som växer strävar upp mot ytan

är det kunskap från en annan plats
som gör det möjligt här att simma
i det gråa vattnet lämna, låta
sorgen fara

vara där den är; gå från det ena
till det andra, det som kommer sen

jag reser mig och stiger ur den ranka båten
med roten under marken fast som helar
alla mina dagrar livet vänder
det strålar något från det jag inte sett