Jag, vad letar jag efter egentligen?
En sushibit med små fenor från en clownfisk där det står
"Sluta leta efter Nemo, sluta leta för fan!"?
Kanske sanningen eller de lösa trådarna som jag släpar efter mig vart jag än går? Nej, jag vill hitta meningen med allt, fånga den, kväva den, älska den och frälsa den. Jag vill lära känna den, starta en givande relation och sedan författa sanningar utan förutfattade meningar.
Jag vill hitta vägen vidare.

Slog ut två tänder idag, mitt tandkött minns det fortfarande
och tungan har fått mersmak för grus.
Ibland kanske jag lovar lite mycket, och hoppas lite mer,
men jag är inte mindre för det.

Var var jag?
Just ja, mina händer fumlade efter tänder
eller egentligen vad som helst som kunde fylla ett par av hålen och stoppa flödet men det var alldeles för svårt även om blod är tjockare än vatten.

Tiden läker alla sår och jag kommer inte att blöda för alltid.
Efter många strider har jag ärrvävnad som är mer pålitligt än den bästa skyddsvästen. Jag har gått ut i strid och testat lyckan och nu har jag dödat tålamodet.