jag vill dra stavelser
över ömtåliga läppar
precis som jag drar röken
som en ljuvlig dröm
genom min mun
för att väcka liv
i mina iskalla lungor

jag vill inte känna
vadderad tystnad
sippra fram genom
mina trasiga meningar
jag vill dansa på vågorna
i en stormig hamn
som fylls av orden
som dämts upp

självmord är för fega
så istället skriker jag
så högt att rösten brister
och döda bokstäver
faller ner mot mattan

jag vill börja igen i en
utopi fylld till bredden med
psalmer, sonetter och retorik;
där kärleken är evig
där cigaretter inte falnar

jag vill ha en värld där
mörkret inte är invärtes
där en vers kan höra böner
där en strof besitter skönhet
där ett tal kan besitta frihet
jag vill finna en röst
en helt annan röst
än den jag hör varje dag

det gör ont i min kropp
och när mitt hjärta värker
sjunger det