varje del av människans utveckling
har sin alldeles egna variant av
ständig konflikt
har sina egna problem
problem som varje gång
frustrerande nog
inte går att lösa med våld.

uthuggen ur sten, vardaglig och grå
det är hon
hon som gömmer sig för omvärlden
bakom en mask av intelligens
och en accepterad mängd avsky.
hon tyckte att femton år
var en väldigt lång tid
tills dess att hon såg bakåt
och kände avståndet.
då slog det henne hårt och stöddigt
hur snabbt tiden hade gått.

det finns inget så beroendeframkallande
som minnet av makt
makt att vilja, våga, vara
att äga ögonblicket
då tiden står stilla.