det är så svårt att skilja
på verklighet och fantasi
sanning och mardröm
jag är så less på att känna mig fast i mitt eget huvud
fånge i min egen existens
nu vill jag riva ner de klassiska murarna
jag vill skrapa huden ren och fräta bort insidan
jag vill få börja om
få en ny chans
att finna mig själv
så som jag drömmer om att det kan vara
för det får inte bara vara en dröm
det är för elakt om allt är en förblindande
illusion av hopp
som ska lura mig att orka fortsätta framåt
mot nästa motgång
nästa sorg
nästa svek
nej det måste finnas en chans att jag kan förändra mig själv
bygga om mitt liv och finna ro.

eller hur?