Ibland tar jag på mig kläder
som är lite för små
för att känna mig större
än livet,
för att tänja på gränserna
se vad sömmarna går för.

Ibland händer det att jag målar
på riktigt rött läppstift
innan jag går ut,
för att verka djup
och mångbottnad
som en kista med många lönnfack
eller en sån där kallkälla som aldrig tar slut.

Ibland kan jag tända en cigg
sätta mig på torget
och försöka se stöddig ut
så att andra ska tro att inget kan skada mig.
För jag är ett vilddjur och precis som tigern
är rädd för att bli långrandig
och leoparden rädd för befläckelse
är jag rädd att tappa ansiktet.

Vill inte vara en blodsugare
utan spegelbild
hur ska jag då kunna bränna läpparna
med min plattång och känna mig riktigt
riktigt snygg?
Nej, jag kan gå av för hackor
och ibland kan jag gå hur långt som helst.
Men sanningen är att jag är jag
och ingen annan är jag
och det djupaste hos mig
är sömnen.