jag ser ansträngt mitt liv i från det förflutna
igenom ett knappnålshuvud det blåser saknad

kallt och ensamt för all värme slösade jag bort
när jag blev förgiftad av min egen rädsla som

gjorde mej blind och svag med förutfattade
meningar levde jag mentalt i en framtid som

aldrig har existerat av det som skrämde mej
och krympte min egen värd och för dom som

älskade mej utan att jag såg det skälv i situationen
jag levde i för jag var allt för upptagen med

förebyggande planering av att aldrig bli sårad
igen aldrig få mitt hjärta krossat eller att bli ensam

och ledsen men det var just mitt förebyggande och
rädsla som förstörde och hade sönder förhållande

och kvävde den vackra varma glöden av den kärlek
som min själ sög nektarinen ur och gjorde mej hög på

livet och den jag mötte men gjorde mej även liv rädd att
förlora på grund av ensamheten och hungern av kärleken

som jag frysande väntat på efter min väg så minna principer
blev sacka några konstiga regler ut av rädsla svart sjuka till

något i efter hand som jag inte förstår hur eller varför jag har
inte en aning det började med något oförskämt till något lika

oväntat för dom som mej innan gränsöverskridandena börja
trampa över varandra och ju mer det blev ju mer förlorad blev jag

i mej skälv och verkligheten vad som var rätt och fel jag sa jag tycker
inte om när du gör så eller så eller prata med honom ni ser ju jävligt

lyckliga ut halva inne eller har ni redan knullat inget svar slog jag huvet
på spiken inget svar nästa duma fråga har han större kuk en mej efter

mycket tjat säger hon ja och jag blir helt tom och finner inga ord ha ha ha
vilken dum jävla fråga jag ställde men svaret fick jag suga länge på innan

hon sa men du är mycket bättre i sängen det kan jag leva med sa jag och vi
börja skratta jag vet inte om hennes svar var för att täppa igen min stora käfft

eller såra mej men båda funka så om jag ska summera minna misslyckanden
så finner jag något vackert som jag börjar älska som jag gör om till jag inte

känner igen det längre jag torkar bort glädjen med sorg jag ersätter skrattet med gråt jag gör det spännande tråkit som ett pussel av kärlek plockar jag sakta

bort en bit i taget och krymper den värd jag älskar den blir allt mindre och mindre ut av principer som blir sjuka regler som jag inte förstår nu när jag

ser till baka i efterhand i från början hade jag en bägare stor att fylla men nu
ser jag endast en fingerborg fylld av min egen skit det var så mycket ljus och

glädje jämfört med nu i mitt mörker där jag sitter i min ensamhet och skäms
för hur jag hantera det här jag mötte dej i friheten vi hade en hel värd att fylla

med kärlek och skapa vårat eget paradis som jag begränsade så du inte fick platts att leva du som du är jag ser dej igenom nålsögat när vi separerade och skildes

åt jag har inga känslor av glädje för det men när jag ser runt om nålsögat förstår jag hur liten jag är och vad jag gick miste om i min värd full av skräck att

förlora den jag älskar i min jakt av förebyggande att inte förlora min kärlek
i en framtid som aldrig har existerat för jag blev blind igenom nålsögat nu

och ser bara allt jag har förlorat när jag ser mej om i den verklighet som är
nu som jag borde ha levt i för länge sedan och inte skådat framtid igenom

ett nålsöga för att förebygga förlusten av kärleken i framtidens ljus för att komma till baka till situationens mörker som jag skapade i rädsla i min

ensamhet jag såg många andra själar som jagade förebyggande situationer
i rädsla att förlora den kärlek man har men min erfarenhet är att ni bör

återvända till nuet i verkligheten för i mörkret jagar ni era egna spöken
skapade av er egen rädsla som får er att ruttna sakta inner från och förlora

allt till slut finns bara skithögen du skälv kvar återvänd till den du älskar
och titta runt nålsögat med henne det är en spännande värd där ute