Melankolia flickan i mig med den sorgsna blicken
Den sköra varelsen som inget duger till
bara att skriva dålig poesi
sorglig poesi om det värdelösa hjärtats uttjatade smärta
Melankolia flickan i mig som kan gör allt sjukt vackert
hon som skapar skönhet i även den mörkaste cell
Hon dansar på ängar av döda blommor
med en tiara av taggtråd som pryder hennes sorgsna huvud
I månskenet är hon nästan vacker
men i solens varma sken lyser sjukdomen upp
så hon döljer sig i månens kalla sken
Min Melankolia den halvdöda flickan i mig
flickan som nog mest av allt är mig