“Vem slickar mig i ansiktet ?“,tänkte Linnea och öppnade ögonen.

Framför henne satt en bedårande ful griffon som tittade med sina stora fuktiga ögon. Ett svagt leende lyste upp hennes tärda ansikte. Hon lyfte upp sin tunna hand och klappade honom .

“Nåväl .Hur mår lilla tösen idag ?“,hörde hon en hes röst fråga.

Hon riktade sakta sin blick mot den. Vid trappan stod en okänd man med nyckfullt leende. Hon försökte anstränga sig att svara men hennes förvånade ögon uttryckte en stel tanke av rädsla.

“ J ..a. .g…. mår ganska bra …”
“ Det gläder mig …. Undrar du vem jag är ?
“…. J …a…”, viskade hon konfunderat.
“Jag är din doktor …”
“V … a … d !”
“Ja men! Du var och är min patient … som jag sköter...”

Hon visste inte vad hon skulle svara. Mannen närmade sig henne långsamt, satte sig på andra sängen mitt mot henne och hans starka ögon uttryckte vänlighet.

“Nu ska du äta ordentligt ,din svaga kropp behöver näring. Orkar du stiga upp ?”
“J .. a , det t ..r. .o ..r jag”
“Här ligger en klänning ,möjligtvis är den stor för dig , men den är ren …” och han pekade på den som hängde på stolen .
“Jag ska gå ner och göra frukost .”

Linnea tänkte gå nedför trappan men hennes ben vek sig av svaghet. De darrade kraftigt, huvudet snurrade och hon grep tag i ledstången i sista stund med ett stönande ljud. Mannen steg fram och lyfte upp henne. Hans ansikte känner av hennes svaga andetag och de gröngula ögonen tittade rakt in i hans oroade ögon. Hans bultande hjärta slog mot hennes bröst och han kände hur en elektrisk stöt gick genom hans kropp. Den heta stunden avbröts av en liten skällande hund som hoppade omkring dem.

“Här ska du sitta “ och han satte henne på stolen vid det öppna fönstret.

På ett dukat bord fanns två kokta ägg , rostat bröd , röd paprika , apelsinjuice , risgrynsgröt, äppelmos ,mjölk och kanel .

“Vad brukar du dricka till frukost ? “
“Grönt te .”

Under ett ögonblick rådde tystnad, havet ,allt runt omkring, stelnade till.
De satt vid bordet och tittade ut.

“Dagen lovade att bli varm …förresten du pratade i sömnen, “ och hans skarpa stickande ögon gled förbi hennes .

Hon vände huvudet och frågade försiktigt med viskande röst ,

“ Vill du veta vem är jag ?”

“Ta inte illa upp , men …självklart vill jag veta det .”

Barfota, gick han fram och tillbaka på bryggan. En djup rynka dök upp mellan hans ihopdragna ögonbryn . Hon satt spänd på bänken och hennes huvud följde hans bestämma fotsteg.

“Du kommer inte ihåg hur du hamnade här ?”

“Nej”

“Men några detaljer kommer du i alla fall ihåg .. Det är bra!”

“ Du kan vila här hur mycket du vill,, lantliv och havet förstärker din hälsa. “

Han satt bredvid henne och pekade åt höger på en stor gul villa som inte låg så långt bort från den avlägsna ön.

“Tycker du att den är fin ?”

Hans metallblick betraktade hennes reaktion i smyg.

“Titta på den lilla ön , den är fin också. Tänk att man har den bara för sig själv !”tillade han.

Hon tittade med sin rättframma blick och inte en enda ansiktsmuskel rördes .

“Ja, det är verkligen en lucka i hennes minne. Stackars flicka,” tänkte han och gav henne en medlidsam blick.

Hennes lugna beteende tog bort hans sista innerliga förtvivlan.

“Stort tack för frukosten !.” sade Linnea med pigg röst.

“Det var mitt nöje! .Vill du titta hur terräng här omkring ser ut ?” frågade han

“Ja, det vill jag .“ svarade Linnea

Under frukosten observerade han henne och tittade nyfiket på henne och tänkte ,
“Hennes ögon utstrålar dold intelligens trots att hon är omedveten om det. Hon är så enkel i handlingen att man lätt kan missa den. Jag måste vara försiktig med henne ".


Först.följer