En vindpinad själ,
på en klippa vid havet,
anar över vattnet
en oväntad krusning.

Vad är det som händer?
Nåt stör under ytan.
Är det vinden som tilltar?
Det rör sig alltmer.

Här borde va fruset!
Åtminstone stilla.
Nalkas en fara?
Kan man göra sig illa?

Hon drar sig tillbaka,
en bit in i skogen.
Till den djupare myllan
där tryggheten finns.

Här andas hon tillit.
Fylls av lugn och av mod.
Tillbaka till klippan
reda att möta
vad än som ska ske.