nu ekar tystnaden

under vinterkala träd

mörkret lika tätt

som ångesten i maggropen

stigen skymtar knappast

endast ledljus

från upplysta verkligheter

magiska kvadrater

av liv och makaroner

därbakom räkningar och tv-mys

gräl dagis och kramar

härute svarta hål

och ångestpoesi

ensamhet och ovilja att inbilla

de e så mörkt

knappt man ser

böjer mig ner

för att leta i skuggorna

efter borttappat hopp