vi klättrar tillsammans 
brant brant brant
tar våra händer försöker dra över
kant kant kant
breda vita höfter lyckas erövra

tillsammans igen

men kastar oss genast ut
ner ner ner
väjar för andra för pelare blod
skadad skadad skadad

ensam där

känner jag plötsligt dina stora händer
komma bakifrån
landa på mina höfter och din röst
varm varm varm

du och jag

beger vi oss tillbaka
möts av 
samma samma samma
tills den ena öppnar sina lock
visar oss dess ögon av rutig choklad

snart framme