Varje gång du inte är här
och det har blivit äckligt sällan nu
kastar jag mig in i någon slags mörker
för att få ett utlopp av allt det där
du inte ska få se
jag dansar vilt i ett skuggland
som en råtta på bordet
då du vänder din rygg för ett slag
för att inte blotta mitt illamående inför dig
för att inte visa att jag mår bra i det
för att inte förstärka att jag behöver det
för att känna skapa skriva leva
på det sätt som jag vill ha det
för att aldrig vara som hon
i dina ögon
för att hennes fall
och allt du tvingades in i
inte ens skall nudda mig i din tanke
aldrig associera er med oss
så jag rätar ut mina tvära kast
torkar ut då jag vill gråta
och tvingar fram lugn
då ovädret i mig hittar form
Så att jag aldrig är som hon
Så att jag aldrig är som jag.