En flicka kommer till världen




-Du är bara min, hördes från min mors mun när hon försiktigt tog upp mig ur plastkorgen på Kopparbergs BB.
Februarinatten hade varit varm för årstiden och åskblixtarna hade avlöst varandra genom hela värkarbetet.
Det fanns ingen man vid hennes sida.
Både mor och make hade följt med i taxi men blivit portade och hade fått följt med tillbaka till Yxsjöberg.

Det hade skapats ett barn men ingen mindes hur det gått till. De hade ätit gräddtårta och blivit bjudna på vodka och saltgurka. Hon hade vaknat bredvid två män och känt att det rann älskogssafter efter benen när hon reste sig.
Hon skämdes, hade aldrig varit med om något liknande.
Hon insåg fram på försommaren att hon var gravid. Mannen som hon sett och förälskat sig i flydde fältet när han fick veta att hon blivit med barn.
Ödet ville annat och han vände tillbaka och tog på sig faderskapet och de gifte sig i oktober. Hon var enkelt klädd och hade en rundning över magen där den vita blombuketten vilade oskuldsfullt.

- Du är bara min, upprepade hon för sig själv när hon satt och såg in i de blå barnaögonen.

Det knackade på dörren och där stod de båda männen med blommor och nyinköpt barnsäng och var nyfikna på den lilla flickan
Båda hade samma tanke. Vem är hon lik?

En liten docka med blå ögon och vitt hår! Alla tre var mörkhåriga. Hur kunde detta vara möjligt?
Ibland spökar gener och något från det förflutna, släktled bakåt framträder.

-Du är bara min, blev en profetia som för resten av livet blev dotterns öde.
Kunde han inte knyta an till den lilla flickan eller fick han inte tillträde.....var hon bara hennes.