Nyheterna säger att vi är dom som har ekonomiska problem och inte kan behärska oss. Vi är dom som inte hör till samhället. Dom som ska röra oss utanför. I förorten.

Mataffärernas sena öppettider med allt från couscous till Libabröd ger ett behagligt ljus av värme i vårsommarnatten. Lukten är internationell av mat från alla världens hörn, parfym och paradis.

Under de glödande gatlyktorna drar varma ansikten skämt och kedjeröker.

En söt flicka där borta, blir av en man, erbjuden att gifta sig för 40 kameler.
Hon vänder blicken mot sin flickvän. De skrattar. Nu skrattar alla tre.

En gammal man kysser sin fru på kinden då de går förbi oss där vi står och röker.
Hans mörka ögon ler mot oss och jag ser lyckan själv i hans ögon. Han överför sin glädje till mig i form av en pil som skjuter rakt in i hjärtat på mig. Han ger mig en kick av värme och lycka i en så enkel skepnad.

Vi tolkas ibland som onda varelser från ett främmande land som bör bo separerat i egna samhällen.

Här brinner det.

Här brinner det så in i helvete.