Längst en allé i Kungsholmen
snirklade våra fingrar in i varandra
under en bar vårhimmel

En gammal man gick förbi oss
viskade bittert:
”Bögjävlar”

Det kändes inte längre

Jag hade hört de orden
så många gånger

De hade liksom frusit till is
och blivit meningslösa
så fort de kom ur hans mun