Så mycket människor
rusar mot sina liv
jag ser deras ryggtavlor
från grodperspektiv
De går som i dvalor
i havet av andra
ser bara sig själva
men påverkar varandra

själv står jag still
men forslas ändå fram
ramlar igenom uppgifter
som om jag vägde några gram
inget är egna bedrifter
jag är en elektron i ström
som dragits i en riktning
mot ett liv, men inte en dröm

så nu är jag där jag är
jag ska väl inte klaga
jag hade ändå inga ambitioner
och så går det för oss viljesvaga
så ingen mening med aggressioner
även om jag inte känner fröjd
det är kanske rätt bra ändå
jag kanske till och med är nöjd