men jag vill inte landa

vill inte landa

ekon av ett då
tror inte du förstått
jag förlåter men jag accepterar ej

säger bara
landa med mig och se

du är blind du är blind du är blind

det är skillnad på att vara mig och dig
och jag låter dig vara dig

hur ska jag annars kunna tillåta mig själv vara mig
det finns inga andra sätt

och du vet ju att jag är en kråka
jag flyger om du eldar för hett

*

rättvisa
en tuff lära

vi ser inte förrän förlåten är lagd på bordet

fram till dess får vi lita på de visa
låna de ögon som sett och lyssna på ordet

och bindeln 
knuten och tofsen som hänger där bak

vad krävs för att fallet ska vågas
mordet på sitt ego 

för där ska dödar dö och liv levas sida vid sida
fjädrar falla och skålar gunga i stormar

vad krävs för att fallet ska vågas

*

bära sitt ok och vara tacksam 
aktsam om lasten
om sinne och kropp

visst vill man svära sig fri och kasta sina pärlor
som kasten mellan tro och hopp

hur vi inte måste välja endera del i denn kista

*

och vi kämpar tappert

blir fri från ett vi och har kärleken som skuldsanerare
så lastar vi skit över med rätt nyckel

så listar vi planerade manövrer och kallar det gyckel
garvar åt svarta och gråa listan

visst vad vi kan
söver våra sorger med hårda stämplar
bedövar och flyr - vilket hyckel

sen gråter vi i smyg åt för hårda knutar
men hur fel blir rätt när vi tillåter oss drömma

när vi slutar döma och vi ser klart

säg brast den tilliten åter 
brast den 
eller hänger den kvar och förlåter 
sveper i vindarna efter 

och rensar rummen

det är skönt att glömma ja visst
men tyng den inte med dina händer i kramp så trädet faller
det är vi som ska falla

det är en lönlös kamp
alla har försökt att hålla kvar
om linan 

om kontrollen och om bägaren som ges
som stryps omkring tiden som rinner

släpp

vi kan inte låsa livet

och varför blåsa bort det som kan förgylla
knutarna tofsarna och skummen
varför vägra allt vi kan fylla med krav på att lova

när vi fått allt som en gåva

hur lite vi förstår 
hur lite vi förstår