Länge borta

i det hemma

kanske är det så vi förblir

för hur länge då

under alla turer

över alla under

rör vi oss på ytan

som olja på vatten

som sand rullande

på ett ark pergament

rispigt

gnisslande

de oläkta minnena

blöder

under sårens

skorpor av tid

är vi våra egna

arvingar

utan att veta vem

som fick vad

för vad

eller varför