Jag söker ett jobb på en taxistation där bakelser och kaffe fyller hytten med namnsdagar och konstgjort blod, nattrafiken utanför upptagen, Edward i en fåtölj framför mig som en magi. Det jag vill åt är total magi, sade han och vi skrattade. Vi har ett annat jobb åt dig i den höga våningen, tio meter upp i luften. Och du kommer att svara i telefon, om du vågar. Vad säger du? Det genomskinliga glastaket i efterkrigstiden, kartoteket, där jag nyss myndig hade sett månaden rocktober söka sig som rövarband till min dörr, sade Khamsi verkligen kryptiskt, ansiktet vänt mot detaljer. Flaskor jag eventuellt drack, i deras sällskapssjuka. Människor som passerade förbi... taxifönstret. Då är det väl så att de går där precis som Khamsi sade. Ljög hon?

Även nu, lever alla men vet mindre, vet ingen intelligentia. Namnen, samhällena, utbytbara. Vi spelar gitarr och trumpet i en bortglömd syltkällare, tar båten över, varje chans vi får. Plockar ut nya papperssedlar i en nerlagd fabrik. Och det visste du inte om oss. Eller du kanske visste, vad vet jag, i detta övervakningssamhälle.

En mycket vuxnare resa för att kvittera ut pengar? gemenskap? Sätter aldrig sin fot där igen. Men hade förstås förutom denna tidning hon slogs och kämpade för dess överlevnad. Genom att vika ut sig, Radio Rivendell.

Och spelade Listen to dreams, they always tell you the truth. Så exponeringen hade bara börjat om blickar kunde döda, hade de dödat. Lyckofjärders isbrister kan hända också mig. De varmaste kloka ögonen du kan tänka dig. Som en gång fastnade på bild. Hon stannade upp, tänkte vad håller jag på med, flirtar med en karl?...