Torra läppar,
torra ögon som önskar gråta,
gråta för att sinnet inte kroppen kan förlåta.

Köttet sväller,
växer varje minut med elaka tankar,
tankar som likt en lieman i svart kåpa vankar.

Skatan sörjer,
bär på en svidande saknad för sin förlorade kraft,
kraften som fanns i stoltheten hon haft.

Kvar finns rädsla,
tvekan inför vem hon blivit...
en svag liknelse av styrkan som förut var så självklar.