Jag får inte ihop det...

Jag tränar för att det är bra för både kropp och knopp
och vilar för att det är bra för detsamma.
Äter färgglad mat för att det är bra för mig,
minskar på rött kött för att rädda miljön.
Unnar mig sötsaker ibland för att lagom är bäst.

Jag unnar mig att gråta och skratta,
bli arg och sur, vara tyst och högljudd, pratsam och less.
Jag jobbar och engagerar mig där,
stänger av mobilen hemma och bara är.
Fixar med praktiska saker för att livet ändå kräver det;
bil-fix, lägenhets-fix, jobb-fix, försäkrings-fix, mötes-fix, inköps-fix, osv.

Och så anstränger jag mig för mina vänner,
tar kontakt och föreslår att vi träffas.
Ringer mamma och pappa, syrran och brorsan.
Hjälper till när bilen ska lånas eller skjuts ska ordnas.

Kollar på tv för att bara stänga av
och mediterar för att bara koppla in.
Går promenader för lungor och hjärna,
dämpa ångest och se en stjärna.
Lyssnar på ljudbok för att vara effektiv,
affirmerar när jag tränar.

Handlar på lågpris-kedja för att spara,
äter rester för att inte slänga.
Tvättar, städar för att det ska göras,
rutiner är bra.
Ser på nyheter för att veta vad som händer i min värld idag.

Skriver för att rensa huvudet och vara kreativ,
bakar bröd för att slappna av och skapa.
Läser på om Ayurveda för att testa något ”nytt”
och bokar retreat för att vara tyst.
Vattnar växterna, vattnar mig.
Går hos kurator och pratar ut,
jobbar på att förstå mig själv och livet till slut.

Men vad mer krävs?
Vad behöver jag göra och tänka för att komma dit,
till platsen hjärtat längtar efter och känslan av:
”till slut kom jag hit.”?