en hostig vårdag 

morgonen mörk

ser bussen  genom regnet

lyset tänt halv nio

kroppen värker vid väderomslag

jag går till poeterna

min stavgång genom era skriftliga äventyr

ibland varvar jag flera gånger

nya äventyrliga bilder  på lur mellan bladen 

nyfiket tittande 

glimtar från mina minnen dyker upp i små luckor

dofter och rysningar rör mig hemlighetsfyllt 

nu bland era trädkronor

mellan mossor och stenar

ljuspelare och klanger

vrider jorden sakta

mot nya livsformer

en dag även mig förutan