det typiskt arketypiska verkar slå en med flatnäven rakt
ner i tomma arken

minnet av bark börjar dofta i redan chocken
nocken kröker sig och åter droppen i fallet

det är i alla fall en annan trall med daller på locken
på kistvittnet - sigillet i bleckplåt och ribborna

allt det

som lite sakta rasslar en rumba för en papphög
som tummar lite på det ordinära

skrämmer hundöron med en flatnäves nyck
men det är det typiskt arketypiska och det nära

avtryck och gamla spår om tyck i damm
och att samla våren ihop - allt slam för en groda

såna typiska arketypiska rop i rasslet
det ligger mer än en gammal rumba i det prasslet