Jag står och trampar på samma punkt som jag trampat på de senaste fyra åren. Jag kan inte ge dig vad du ber mig om. Jag kan inte förlåta och definitivt inte glömma.

Ilskan rinner i mitt blod och jag får ingen ro. Mina ögon fylls med svarta tårar när jag ser dig, hör din röst eller känner din närvaro.
Din blick bränner mig...

Jag kan inte förklara för dig, för jag vet inte hur jag ska kunna prata med dig längre.
Du frågar om jag saknar dig, och jag undrar vad du vill att jag ska svara på det.
Ja, ja, självklart saknar jag dig.

Men faktum är att du lämnade mig.
Du lämnade mig.

Och inget du säger, inget du gör kommer någonsin att ändra på det. Den där taggen i mitt hjärta får jag inte ut. Det kommer alltid att göra ont.

Så jag kan inte titta på dig. Jag kan inte prata med dig. Jag kan inte ha dig i mitt liv. Denna hatkärlek dödar mig. Förstår du?

Jag hatar dig.
Jag älskar dig.

Jag orkar inte känna så mycket.