... är den dag
jag varje år 
helst velat
få glömma odelat
i tretton år ...

Tretton år
sedan
som redan
ännu nu
känns som 
vore det igår ...

En dag
två - tre månader
efter sista behandlingsdagen
hos min tandläkare
efter fyra år
och en kvarts miljon kronor
för att byta ut guldkronor
mot motsvarande i porslin
samt en hel del finputsning
av allehanda slag
för att må bra
och kunna känna mig
alldeles hel och fin ...

En dag
då två tänder
längst in i överkäken
plötsligt gått av
invid roten ...

Vid återbesökets slut
min tandläkare för mig berättar
att jag har drabbats av
Galloperande karies
och att behov av omedelbar behandling
skulle bli synnerligen kostsam
men samtidigt obevekligt akut ...

18 hål
men med en smärta
vilken alla sinnen släkte ned
fick mig att ej ifrågasätta
min tandläkares ansvar
för det som hade hänt
och ännu höll på
att hända mig ...

Sex månader senare
tog mina sista reserver slut
och min tandläkare
krävde förskott 
för hela den resterande behandlingen
innan han fullgjorde ens 
det han påbörjat under våren ...

I september 2001
tog vår relation slut 
och intill att han fått sina pengar
kastade han mig helt och hållet
från såväl tidsbokning
som kliniken ut ...

I november 2001
gjorde vi ett avtal
där han sex tusen kronor
som enligt honom saknades
av mig skulle få ...

... Då skulle jag åter
till honom kunna gå
och ett kostnadsförslag
då för hela återstående
behandlingen kunna få ...

Men med facit i hand
glömde han bort mig
när han fått vad han velat ha ...

Det som sedan hände
innan allting vände
och jag äntligen fick hjälp
vill jag bara få glömma
än idag ...

Fredag den fjärde april
ska jag på till kliniken
för medicinsk tandvård
för återbesök
och tre-års garantikontroll ...

... med avseende på
de hel-implantat
jag efter cancerbehandling 
erhållit kostnadsfritt ...

En cancerbehandling
vilken blev nödvändig till slut
på grund av vad som bekräftats
var en felbehandling
vars resultat visade sig för mig
den fjärde april
för tretton år sedan ...

Borde väl ha lagt allt det där
långt bakom mig sedan länge redan  ...

... Men konsekvenserna 
är lite svåra att glömma
då de ständigt gör sig påminda
av det som i mitt liv händer och sker
och ständigt och återigen
vare sig jag det vill eller ej
blir uppgrävda ur
den allra djupaste gömma
som finns inom mig ...

- Konsekvenser
med tillhörande 
händelsesekvenser
och orsakssamband
nog skrämmande 
och smärtsamma
för att jag ej ens 
skulle önska min värsta fiende
att få uppleva det jag genomlevt ...

... Nu så här i efterhand
tänker jag som så ibland
att det kanske vore material
för en skräckthriller
i sisådär tre - fyra band ...

Men det är så mycket annat
som jag hellre skriva vill
så oavsett hur påmind jag nu blir
får det som hänt
och tyvärr delvis ännu stundom händer
vänta med att få bli berättat 
ännu ett par år till ...