Jag är en såndär person
som tänker alldeles för mycket. Ibland tänker jag på att jag tänker för mycket, tills jag plötsligt kommer på mig själv att tänka för mycket om att jag tänker för mycket.
Jag är en såndär person
som bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker om mig. Men jag har kommit fram till att huvudsaken är att jag tycker om mig själv, och det gör jag ju. Sen kan alla andra som inte gör det helt enkelt dra dit mossan växer.
Jag är en såndär person
som älskar att vara ute och gå om nätterna. Bara för att kunna dansa och sjunga på en öppen gata utan att skämmas. Endast för att det ser så grymt härligt ut i musikalerna. Någon gång ska jag åka till Schweiz bara för att springa på kullarna och sjunga högt “The hiiiillls are aliiive, with the sound of muuusic”.
Jag är en såndär person
som vill tänka gott om andra och inte döma någon i förväg. Men hur mycket jag än försöker, så går det inte alltid så bra som jag hoppats på. Men jag brukar tänka att jag åtminstone försöker, och det är ju alltid något!
Jag är en såndär person
som talar innan jag tänker. Jag kan öppna munnen och säga de mest konstiga och ibland elaka saker. Men jag menar i stort sätt aldrig något ont, utan det är bara jag som väldigt ofta formulerar mig totalt fel.
Jag är en såndär person
som väldigt lätt gör bort mig. Som att säga högt och tydligt att “Peter Pan kan ju inte flyga!” (jag tänkte på Robin Hood). Eller som att hoppa in i en “bekants” baksäte när han ska släppa av sin dotter vid bussen, endast för att säga “Tack, men jag tar bussen” (trodde han stannade för mig...trött morgon).
Men framför allt är jag en såndär person
som är sig själv oavsett vad. För jag har insett att bland det bästa man kan göra här i världen är att vara sig själv och vara riktigt stolt över det. Och vet ni vad? Det är jag!