... man skulle vilja
få vända på sig
i sängen
burra in sig i kudden
dra upp täcket till hakan
och bara få somna om ...

... i hopp om att få vakna
nästa morgon igen
och känna att tillvaron åter
är den vän
man vill ta till sig
när man står inför att börja om ...

Att det på något sätt och vis
är själva poängen
när allting sviker
men man likväl
glömmer och förlåter
därför att det gör
så förbannat ont 
när man gråter ...

Kan nästan höra hur det låter ...

Men allt har sitt pris
och ibland 
kan alla förlåt
bli till sandkorn nog
för att anlägga en vackert mjuk
och behaglig strand
där man kan vandra
hand i hand
nära tätt intill varann ...

Men å andra sidan ...

- Vissa dagar synes det som
om någonting gått fullständigt snett
i själva grundstrukturen
bakom Universums lagar ... 

Då hjälper det föga
hur många gånger man somnar om
eftersom det är som om oturen
är det enda man får i retur 
när man åter vaknar ...

Det är så det känns 
allt som oftast
såväl när jag ska somna
som när jag måste vakna
utan dig
nära tätt intill mig ...

Någonstans tror jag 
det skulle kunna vara som så
att du inte bara fattas mig
utan att det än mer är så
att det är just det
att du ej är här och förblir med mig ...

... som gör att 
det blir fel på alla sätt
i själva grundstrukturen
bakom Universums lagar ...

Oavsett
så fattas du mig
alla dagar
du inte är och förblir med mig ...