Det handlar inte bara om
att jag inte litar på mig själv med dig
eller att jag är rädd för vad som kan hända

nej

för att något ska hända krävs två
just nu
är det bara jag i oss

jag tror det är mer rädslan
skräcken över att kanske falla igen
och i så fall inte bli fångad;
samtidigt en längtan efter det välbekanta, det sirliga

som hans överläpps mjuka kant
eller djupet av hans kupade handflator mot min hals

du förstår;
det är något med gamla minnen
och hur de jagar oss -
en gång i tiden kunde jag varje del av någon annan
och han varje del av mig;

han var lakrits och hallondoftande bubbelbad
han satt alltid på den obekväma sidan av badkaret
och höll fast mina höfter med sina ben
jag brukade forma små hjärtan i skummet och
skicka dom till honom sjövägen;
det bildades en liten kanal mellan våra magar
där fick dom plats
innan de la ankar vid hans bröstkorg

än idag brukar jag viska om
hur vacker han var då
och hur han timmarna efter låg på sidan i sängen
med ena handen under huvudet
och log

allt detta tänker jag fortfarande på
så nej
det är inte bara det
att jag inte litar på mig själv med dig

det finns en annan rädsla också –
en som är hans