Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Musiken är aldrig tillräckligt hög, för att tysta inre skrik

Jag ville trots allt bara
hålla din hand
Och be dig hjälpa till att
bygga upp ett ansikte

Jag hade aldrig riktigt
lagt märkte till
Din röst och ditt tonfall
men ändå rycker jag till
Så fort någont talar
med dina ord

För världen faller samman
medan jag dansar bort
Och faller tillbaks
till ruta ett
Livet byter mening när jag
skriker ut refrängen
Till våran låt

Vi var aldrig delar fråm
samma pussel
Och nu borde vi hitta rätt
men jag kan inte sluta lyssna
Till det skrattet som fick
min himmel att blekna
Ditt skratt

Jag minns hur jag inte ens
kunde se åt ditt håll
Utan att fyllas av ett starkt
begär
Att få hålla dina kindben
mellan mina två händer
Och
tysta dina läppar

Men jag var mer redo än dig
på så många sätt
Och tillskillnad från dig
så hade jag aldrig
Självförtroende nog
för att ställa krav på din kärlek

Jag tänker sluta minnas
för jag kan inte
inte
Leva i det förflutna och ändå
förvänta mig en framtid




Fri vers av unhappyvoices
Läst 383 gånger
Publicerad 2006-03-24 13:10



Bookmark and Share


  kärleksbarn
du borde inse vad bra du är och sen ge ut en bok!
2006-03-24

  Gunwale VIP
Starkt... Jag gillar: "bygga upp ett ansikte" och "aldrig delar från samma pussel"! Men jag tror att världen är ett jättepussel - där även väldigt olika, väsensskilda!, bitar faktiskt hör ihop!
2006-03-24
  > Nästa text
< Föregående

unhappyvoices
unhappyvoices

Mina favoriter
Du pumpar bra, sa jag.