Musiken är aldrig tillräckligt hög, för att tysta inre skrik
Jag ville trots allt bara
hålla din hand
Och be dig hjälpa till att
bygga upp ett ansikte
Jag hade aldrig riktigt
lagt märkte till
Din röst och ditt tonfall
men ändå rycker jag till
Så fort någont talar
med dina ord
För världen faller samman
medan jag dansar bort
Och faller tillbaks
till ruta ett
Livet byter mening när jag
skriker ut refrängen
Till våran låt
Vi var aldrig delar fråm
samma pussel
Och nu borde vi hitta rätt
men jag kan inte sluta lyssna
Till det skrattet som fick
min himmel att blekna
Ditt skratt
Jag minns hur jag inte ens
kunde se åt ditt håll
Utan att fyllas av ett starkt
begär
Att få hålla dina kindben
mellan mina två händer
Och
tysta dina läppar
Men jag var mer redo än dig
på så många sätt
Och tillskillnad från dig
så hade jag aldrig
Självförtroende nog
för att ställa krav på din kärlek
Jag tänker sluta minnas
för jag kan inte
inte
Leva i det förflutna och ändå
förvänta mig en framtid