Vår svunna längtans spårvagn,
Gnisslar, knarrar.
Dess buller sköljs bort
Av fjärrans tystnad,
lösryckta drömmars
gnistrande rimfrost,
droppande takrännor.
Dina ögons irisar glöder
som sicksackande minnen
i vakenhetens oroliga suckar,
Uppbrutna skrik
från vulkanens mun,
försvinner i fjärran,
tyngdlöst, ljudlöst.
Saknaden gapar
på döende lågors glöd.
Varandet sönderfaller
till minnen.