Anförtrodd till varandets beskydd
Jag skälver i skapandets träd,
Darrande, skakande, naken.
Förnedringens tårar rinner,
På min kind.
Den avlagras, jäser
vid min mungipa
Smak av salt kött.
Varandet nuddar inte mig
Det gör inte ont
Jag bara finns och låter
Det gå förbi.
Jag godtar
Det jag inte förmår ändra.
Anförtrodd till varandets beskydd,
Jag skälver i skapandets träd,
Darrande, skakande, naken.