Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

i det sista ansiktet

 

i det sista
ansiktet
någon talar
riset riset vart går du
i den lilla alltför lilla
kroppen skavd mot diket
moransiktet kluvet
dikten
ben

ingen slipper härfram
gråa gråta gåta grått
och skammen att ha stått
må tiden vikas bort

vad ska en lag begråta då den inte fanns
en resa mellan namnen öar vikar staden
vända åter se en annan bild och floden

glömma glömskan kvar vid roten nej
när du sett det är det redan över

 

 


Fri vers (Modernistisk dikt) av Anita Westin
Läst 341 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2014-04-11 13:33



Bookmark and Share

  LindaBirgitta
Tänker på det skyddslösa barnet. Kanske än mer skyddslös då, när riset inte var förbjudet, när det i bästa fall bara hängde som ett hot.


"glömma glömskan kvar vid roten nej när du sett det är det redan över"

Starka ord.
2014-04-21

  Rozsi.kovacs

En mycket stark text som berör,
och ger efter tanke
2014-04-18

    ej medlem längre
Jag läser den här som att ta sig an det absurda i att en människa man känt, inte lägre finns, absurt i en känslornas mening. Mycket fint.
2014-04-16

  Ingrid Trolle
Sorg och vemod
mycekt väl sammanhållet
Glömma glömskan
När du sett det är det
redan över.
Mycket vä skaldat.
2014-04-14

  Gerd Vading
Ett stort vemod kommer över mig, när jag läser detta. Stark dikt!
2014-04-12

  Marianne Räf
En särpräglad mystik.
Ordbilder med djup
under ytan.
Överraskande sista rad.


2014-04-11

    ej medlem längre
Bra. Gillar "i det sista
ansiktet" och "kroppen skavd mot diket"

Gillar hur hela texten håller sig i och kring "gråa gråta gåta grått" - de centrala orden.
2014-04-11
  > Nästa text
< Föregående

Anita Westin
Anita Westin