Nätterna har ingen barmhärtighet för de som vill leva utanför lagen.
De kallar sig romantiker och lägger en ros vid Mustayalucas grav.
Innan han vaknar är allt redan bestämt.

December faller som tung blöt snö, han ligger insvept i vita lakan.
Han är ensam i en utrymd lägenhet, hans hjärta är tomt.
Gårdagens elektriska ackord ekar fortfarande.
Året är nittonhundra sjuttio, dagen är söndag och nykläckt.
På fönster karmen tänder han en cigarett och blickar över,
den sovande staden.
Nikotin röken är det sista som lämnar rummet.

Han möter sina ögon i backspegeln medan han färdas.
Ljuset irriterar fram tårar. De mörka Ray Ban glasögonen är inte bara coola,
utan också beskyddande.
Tanken är full, vägarna tomma. Bara vit fallande snö gömmer spåren.

#

Havet skummar sig upp mot stranden den eviga kampen.
Tången sticker i näsan och högt där uppe seglar en fiskmås.
Hon sitter i solen med en blå slok hatt och bläddrar i en gammal Kafka bok.
Hon bara ler när jag sätter mig bredvid henne och vänder ett blad.
Hennes stora bruna råddjurs ögon skiner, hon är långt borta.
Jag lägger mig i sanden och betraktar molnens magiska flykt.

#

- We sit here stranded, though we`re all doin our best to deny it
And Louise holds a handful of rain, temptin`you to defy it, säger Andy.

Som inte bara kan briljera med Dylan citat, utan råkar också vara min bästa vän.
Det är en alldeles tyst sommar morgon ute på landet. Vi har lånat hans förmögna föräldrars
sommar stuga. Det är ett gammalt rött torp belägget i de Småländska skogarna, vid
en liten insjö.
Rebecca och Linnea kommer blöta i håret.
- Sitter ni här och filosoferar när man kan bada och se vackra fiskar ?
- Vi pratar Dylan och funderar på att öppna en flaska rött vad sägs ?
- Vi rymmer ut i den grönskande sommarängen och dricker och njuter, förslår Linnea.
- Vi kan dansa barfota bland blommorna, fyller Rebecca in.
- Hämta vinet Andy ! Jag tror jag är kär.
- Det finns filtar i Amazonen, jag hämtar frukter i köket, säger Linnea.
- Ok jag hämtar gitarren och att inte förglömma trumpeten !
Rebecca knäpper upp sin vita skjorta och blottar sina vackra runda bröst.
Jag saluterar henne med trumpeten, han springer iväg som ett förälskat barn.
Andy kommer utrusande alldeles salig, med en flaska vin i var hand.
- Jag tog de dyraste jag kunde hitta !
- Titta på mig då! Jag har saftiga honungs meloner och vindruvor.
Du är gudomlig Linnea, jag har filtar och gitarr!
Det doftar underbart och surrar av humlor och bin. De sitter alldeles tagna mitt i det grönskande havet.
Andy korkar upp ena flaskan vin och tar en klunk ur flaskan.
Linnea skivar upp honungs melonen och skickar runt de saftiga bitarna.
Och som de föll av de förbjudna frukternas sötma. Nu vilar minnet som en varm känsla från förr.

#

Svart kaffe svart stjärnklar natt, och den ändlösa vägen som slukar allt ljus.
Och snö kristallerna som kolliderar framför dina ögon, och smälter bort med
vindrutetorkarnas svepande rörelser.
Du undrar vart vägarna bär.

#

Den dagen var den konstigaste av dagar, hur det började är det inte så många som längre minns.
Eller hur, men säg spelar det någon roll nu när korten ändå ligger på bordet.
Du blandar ett nytt giv och lägger ut till de som sitter vid dit bord.
Vi kallar det ett spel och gömmer oss i de roller, som är oss givna.
Du satsar och ger, och hoppas att du slipper förlorarens mask.

#

Han kopplar in den slitna Stratocastern, det tar några sekunder innan den svarar som ett svagt elektriskt brus.
Hendrix eldade upp sin som en sista uppoffring.
Den här är svart med vit plektrumskydd en 66:a.
Fingrarna smeker halsen du slår fram en blues.
Det känns rätt.

#

I de slutna rummen andas bara de döende blommorna som du lämnade kvar.
Dofterna hänger kvar långt efter.
Sen målar de om och klistrar upp nya tapeter.

#

En gång berättade Linnea om ett hemligt ställe där hon grävt ner sin,
hemlighet en gång för längesedan som ett barn.
Hon ska öppna den med någon som fyller hennes rum.

#

Vi sitter en eftermiddags dag jag och Rebecca, och pratar om Paris.
Det luktar vår, och känns hoppfullt.
- Vi är bara drömmare du och jag, kanske är det därför som jag tycker om dig så mycket.
My love she speaks like silence
Without ideals or violence
Yet she`s true, like ice, like fire
People carry roses
Make promises by the hours
My love she loughs like the flowers
Valentines can`t buy her…
- När ska vi sticka till paris
Och sitta på mysiga små café, och dricka billigt vin och äta gott ?
Typ när den första blomman slår upp !

#

Det är mjukt o varmt i gräset, jag har kastat av mig t-shirten och ligger på
Rygg med blicken upp i det blå.
Solen smeker min nakna hud, och jag känner mig stark och hel.
Öppnar en folköl, en kall öl och tar en klunk.
Tänker på Joni Mithcells Clouds.
Bara ett underbart ögonblick, kunde ha varit Chelsea morning.

#

De svarta bootsen plaskar med raska steg i regnet, som faller tätt.
Det känns så skönt i dit ansikte viktigare än målet.
Gatorna är nästan tomma människor springer med paraplyer.
Och jäktar till något kryp in.
Du tar ett djupt andetag innan du öppnar upp porten.
Rebecca sitter och mediterar mitt på golvet, och tycks inte störas
av dropparna som faller ner på hennes trä golv.
- Det finns en handduk i badrummet ,säger hon utan att öppna ögonen.
Du torkar av ditt ansikte och sätter dig framför henne.
Hon är alltid så där gudomligt vacker.

#

Du vaknar till ljudet av saxofon som vittnar om en scen.
Vilka står egentligen där i ljuset ?
Är det kanske en kabaré med lustiga människor med smink.
Eller är det pjäs om olycklig romantik, om henne och hans smärtade
hjärta. Vem vet ? tänker du och lägger din arm runt hennes varma kropp.
Och somnar om.

#

Någon fyller brevinkastet med reklam och räkningar, ingen blir väl särskilt
förvånad när du vänder blad i en bok av Yeats.
” Kära skuggor, nu vet ni allt,
Hela meningslösheten i en kamp
Mot gängse rätt eller fel.
Den oskuldsfulla och den vackra
Har ingen annan fiende än tiden.
Stå upp och bed mig tända en tändsticka
Och en till, tills själva tiden fattar eld!
Om den branden skulle växa,
Fly tills alla klok skallar förstår:
Det var vi som byggde det stora lusthuset,
Oss förklarade de skyldiga.
Be mig tända eld och blås”

#

Du bytar de nötta strängarna, mot silvriga blänkande nya.
Ett d moll fyller gitarrens kropp och ger en klar ton.
Allt låter nästan nytt och du låter dig luras i ett ögonblick.
It `s all over now, baby blue låter alltid lika bra oavsätt dygnets timmar.
Genial och brutalt bra.
Du sjunger sista versen:
Leave your stepping stones behind, now something calls for you.
Forget the dead you`ve left, they will not follow you.
The vagabond who`s rapping at your door
Is standing in the clothes that you once wore,
Strike another match, go start anew……
Omöjlig att toppa, om man inte heter Dylan såklart.

#

Efter alla de där månarna som släcks och tänds i väntan.
Så stod hon där framför dig som en hägring en uppenbarelse.
Du funderade på vad du skulle säga.
Hon bara stod där och log som det var fullkomligt logiskt.


#

Jag fick sommarens sista kyss innan ridån gick ner.
Tände en filterlös cigarett och drog ett bloss
Med leendet på läpparna.


#

Bensin mätaren sjunker sakta men säkert, du undrar om du snart
är framme. Staden är lämnad för länge sedan, skogen och de öppna
fälten ligger orörda. Du växlar ner en växel och kör om en långtradare,
Förgasare hostar till och sväljer en våg av bensin.

#

- Dina långa fingrar är nog det vackraste jag sett !
- Äsch du ska alltid överdriva !
Kanske det, säger du och lägger dina fingrar på Linneas.
De är alldeles varma, och hon rodnar lite lätt.
- Kom så går vi till parken och matar duvorna !

#

Rebecca eldar upp sin dikt precis när den första snöflingan
faller. Det blänker i hennes ögon precis som svaret gick upp i rök.

#

Det luktar bränt gummi i bilen, du svänger in i närmsta vägficka.
Lägger handen på framdäcket och känner den stickande doften.
Du har kört länge nu de väg strecken sitter in tatuerade på din solglasögon.

#

Herregud vi har ju inte setts på evigheter, tänker du när du läser inbjudnings
kortet till Andys bröllopp. Hur lång tid har egentligen gått, pratar vi månader eller
år ? Troligen år den där sommaren lever lika starkt nu som då. Vi hade allt då en gång
för längesedan.

#

Klockor som ringer.
När vi står där allt började, du knäpper upp skjortan tar fram nyckeln runt halsen.
Det är vår du hör måsarnas skratt igen.