De säger pyramiderna
växte upp ur jorden
då härskaren kom hit
och stampade med foten.
Det är inte sant.
De har alltid funnits här,
men nu är det bara jag som minns.

Vi fruktade förr
att vistas i deras skuggor
Att vandra i de mörka gångar
där härskarens tankar
nu har gått vilse.
Jag tror vi hade rätt,
men nu är det bara jag som minns.

Han samlade oss
under pyramiderna
och talade om frälsningen
vi skakade på huvudet i smyg
men vi fortsatte komma
Vad fanns det annars?
Nu är det bara jag som minns.

Jag trodde aldrig
på hans helighet
men jag trodde på hans händer
och hans läppar
Det var därför
jag stannade kvar här,
och nu är det bara jag som minns.

En dag mycket snart
ska han bäras till sin grav
och jag ska lägga handen på hans panna
fårad och kallnad
och säga
det finns ingen skam
att misslyckas med en omöjlighet
och det är omöjligt att leva i evighet.