En kratta av finaste björk
kände sig så trött och nerslagen
så hans arbetsgivare sa, ta ut lite
semester åk till dina släktingarna på
landet och vila ut dig ordentligt.

Han kom till landet solen sken och mycket
folk var på benen. Han fällde ut sig i gräset tittade
upp mot skyn och tänkte inte mycket hade hänt
i byn sen han sist var hemma...

För alla hans släktingar stod kvar på samma plats
precis som de gjorde när han åkte iväg. Ibland dem
stod visst allt bara still. Jo det såg han nu några hade
tuktats, de var yvigare förr.

Så rullade han runt i gräset av glädje och tänkte
att det är ju bara för bra för att vara sant
han är den enda här, som verkligen lever!