Dina ögon glittrar av vishet.
Ja dom brinner med Kärlekens glöd.
Vem gav dig din aura av stillhet?
I en värld fylld av smärta och död.

Din rygg är av obändig stolthet.
Av stål både vilja och hand.
Dock ödmjukt och milt är ditt hjärta,
i kalt och förhärjat land.

Du hjälper Guds liv till världen.
Medan hat skjuter hat ihjäl.
Med ljumma trasor från härden,
du lindar en nyfödd själ.

”Ett liv för ett liv”, du tänker ej så.
Utan tackar för livets bestånd.
Giv att de dårar som döda och slå,
får ett uns av ditt goda förstånd.

Du bor långt ifrån gyllene salar.
Men bär frukt; både riklig och huld.
Med vilken vår Fader betalar,
tillbaka på dårarnas skuld.