för att kunna skriva
behöver man en fågel inom sig
och när fågeln väl är fångad
inne i dig
vill hon ut
och hon har ett särdeles
eget sätt att ta sig ut
hon rinner genom din hand
och ur handen ibland ut i en penna
som kysser ett vitt papper
och ibland rinner hon ut i en
skärm

om man inte känner den där
fågeln inom sig
kan man vara lugn
då har den flytt och
runnit ut
det konstiga är att hon
alltid kommer tillbaka
fast hon då måste
fly igen
hon tycker om dig
för att du tycker om henne
ni är varandras fängelse och nåd