visst minns jag brytningstider
klyvnaden
omaka viljor sinsemellan skavande
som tändstickplån och svavel i en bleckplåtsask i fickan
nog minns jag

det tog aldrig eld
blev ingen skogsbrand inte ens en gnista att värma frusna fingrar på
men bränd blev jag ändå och skavd och bruten under långa tider

livet smular sönder oss och sammanfogar resterna
ur allt värkte fram en stillnad
och i mitt mörker brinner lågan rak och klar