Det var en gång en gubbe

som bodde i en låda

Hans stol var en stubbe

där han världen beskåda

Han njöt av livet

utan habegärets egoistiska instinkt

Saknade ägande motivet

slapp framkalla ondskan av plikt

I sjutton år

har han bott i sin lilla låda

Gått i samma spår

ingen har lyckats honom avråda

Han läser om meningen med livet

men säger att allt är fejk

Kan inte låta bli att le lite uppgivet

han pratar om sanningens svarta säck

Till och med i sin lilla låda

kan han se

Vad du inte kan skåda

ursäkternas diarré